Tävla hos Skrivfokus

Vill tipsa om ytterligare en skrivtävling, hos Skrivfokus. Om man skriver en motivation på max 70 ord kan man vinna ett skrivpaket, med skrivkurs, presentkort på författartjänst och lyxigt bokpaket.

Jag har redan skrivit ihop en motivering och skickat in. Jag har skrivit en motivation i form av en dikt om skrivande, som jag hoppas kunna dela med mig av så småningom.

Sista dagen för att skicka in ett tävlingsbidrag är den 31 maj. Lycka till!

Läs mer här om du är intresserad.

101 ord – snart deadline

Jag sitter och knåpar på en dikt till 101 ord. Uppgiften är att skriva 101 ord om staden man bor i. Deadline är den 31 maj.

Min text känns inte så jättesolig utan handlar om en stad som vill visa upp en positiv och osann bild.

Jag har som plan att vara klar med min dikt på tisdag. Då ska jag läsa den för min provpublik: diktgruppen Dikt och verklighet på Frivilligcentralen Oscar.

Här är en länk om ni vill skriva om er stad. Läs mer här:

http://www.101ord.se/delta/

Ny dikt inom ekopoesi

Ikväll har jag skrivit ekopoesi. Det är en gren inom samtida poesi som behandlar hållbarhet för människa och natur. Jag har tidigare skrivit Ekopoesi i antologin Fotavtryck Ekopoesi, som du kan beställa genom att skicka mig ett meddelande.

Författarbilden är från Dresden och är tagen av Christoffer Monell på förra årets tågsemester.

Ögonen öppnas bara halvt
Solsveda i mars
Bränder i musklerna
Solglasögon och smält glass

Uttorkade källor
Och inget regn
Tryckkokare
Vidbränt ris

Pepparsås och ingen lättnad
Den blanka folien håller temperaturen
Uttorkade krukväxter
Och de fördragna gardinerna

Anteckningar av Tua Forsström – bokbloggen SkrivarSidan.nu

Jag har läst diktboken Anteckningar av Tua Forsström – en av de nya ledamöterna i Svenska Akademin. Det är en finstämd och ömtålig bok om en stor förlust. Läs hela inlägget på SkrivarSidan:

https://skrivarsidan.nu/bokblogg/anteckningar-tua-forsstrom.html#more-47773

Maja Lunde: Binas historia

En sak som har oroat mig i vår var att jag (äntligen) läste Maja Lundes roman Binas historia från 2015. I boken varvas tre historier. William som 1852 i England skapar en ny bikupa. George som 2007 i USA möter en mystisk bidöd bland sina kupor. Och Tao, som i Kina 2098 arbetar med att pollinera fruktträd för hand.

Boken är en dystopi, samtidigt som utvecklingen den visar på inte är otänkbar, med monokulturer, bekämpningsmedel och sjukdomar bland bin. Det är det verkligt skrämmande med boken. Ändå vill Lunde förmedla ett hopp: det är inte för sent om vi tar detta på allvar. Men som art är vi människor beroende av andra arter som bin för vår föda. Det gör vi klokt i att inte glömma.

Boken är välskriven, och många avsnitt är drabbande. Jag tycker skildringen av hur George inte förmår kliva upp ur sängen är ett fint sätt att beskriva depression. Och Taos desperata sökande efter sin son i den obekanta, förfallna staden är en dystopi av rang, som leder tankarna till science fiction-landskap i filmer som Terminator eller Blade runner.

Så vad kan jag göra för bina? Vad kan jag som bor i stan göra? Jag har blommande växter på balkongen, bland annat blommande kryddor som timjan och rosmarin. Det finns biodlingar här i centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.

Här är en länk till Naturskyddsföreningens kampanj för att rädda bina och sprida kunskap.

Av Maja Lunde finns nu romanenBlå hos din bokhandel.

Bilden visar ett svårt oskarpt bi, vilket jag tar på mig.

Ny tågdikt

I helgen var vi ute och åkte tåg och jag skrev en dikt som en spaning om vad jag såg. Närmare bestämt en mängd ensamma äppleträd nära tågspåren.

Bilden föreställer ett helt annat träd. Men jag tänkte inte på att ta en bild ut genom tågfönstret. Bilden är körsbärsträdet på vår gård, för några veckor sedan.

Kvarglömt

Utmed tågspåret

Mitt ibland gran och björk

Ett förvuxet äppleträd, ensamt

Inte ens en husgrund

Blommar i maj

Kvarglömt

Tio meter mellan hägg och syren

Vi var ute på promenad på helgdagen i onsdags. Både hägg och syren blommade, och vi funderade på det gamla talesättet ”stängt mellan hägg och syren”. Så här skriver Wikipedia:

Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.

Det är i alla fall ett talesätt som många kan. Sant är att i år hade både hägg och syren slagit ut samtidigt och blommade på många ställen i staden. Bilderna är från gångvägen på Brunnsgatan. Och sant är att i år, 2019, skiljer bara tio meter mellan hägg och syren.