Bloggen på SkrivarSidan

Bloggen på SkrivarSidan är uppdaterad med en recension av mig. Den här gången har jag läst Oostende 1936. Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll. Boken är skriven av Volker Weidermann.

Boken ingår i sommarens och höstens böcker i Lohrs läseklubb på Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Det var så jag fick kännedom om den. Länk till hela listan i Lohrs läseklubb: http://pocketmedmera.se/lohrs-laseklubb/

Här är en länk till bloggen, där jag skriver om denna aktuella, välskrivna och engagerande bok om två stora författare. https://skrivarsidan.nu/bokblogg/exilforfattare-i-oostende-1936.html

Vi läser dikter på Oscar

Onsdag den 19 sepember läser jag och mina vänner i gruppen Dikt och verklighet egna dikter på Frivilligcentralen Oscar. Det är Onsdagssalong, tiden är 12.30 – 14 och jag läser ur min bok Blessyrer från en lång väg hem. Temat är Sex sinnen, och vi är sex personer som läser. Förutom jag är det Birgitta, Gunilla, Ingrid, Mariette och Monica. Jag har med mig några exemplar av boken. Varmt välkomna!

Sommarens skrivande

Sommarens skrivande har varit ganska begränsat i omfattning. Kanske är det inte att undra på, när jag precis har gett ut min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och medverkat i skräcknovellsamlingen Sjön. Lite har det ändå blivit jobbat, och det vill jag dela med mig av.

Jag har skickat in bidrag till tre böcker som Ariton förlag planerar. Jag har fått besked att ett av dem inte kom med, men vad gäller de andra fortsätter jag hoppas, och jag ger mig inte.

I söndags var det deadline för Tidningen Skrivas stora novelltävling, och jag skickade in mitt bidrag när fyra timmar återstod. Jag har haft bidraget i huvudet större delen av sommaren, men inte lyckats sätta mig ner och fokusera.

Så provade jag något nytt förra måndagen. Jag var med på Brittens skrivkammare på Frivillicentralen Oscar (måndagar 14.30-18). Där sitter vi och skriver tillsammans på plats, och när sluttiden närmar sig läser vi våra texter högt för varandra, och lämnar respons till den som så önskar.

På bilden kan ni se att Tidningen Skriva tagit emot mitt bidrag. Så jag ljuger inte för er, inte mer än författare brukar.

Post-scriptum: jag har ju skickat in en dikt till Poesifest också. Det har jag tydligen förträngt. Till mitt försvar skedde det när det var som allra varmast.

Jag medverkar i Poetpodden

Jag fick förtroendet att medverka i det nya avsnittet av Poetpodden som kom ut idag. Jag läser tre dikter ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Länk till podden: https://poeten.se/poetpodden/mastaren-pa-haiku-och-fyra-till-poeter.htm

Förutom att jag medverkar och läser berättar Irene Svensson Räisinen om poeter födda på 1930-talet: Siv Arb, Göran Palm, Tomas Tranströmer, Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg. Hon svarar på två lyssnarfrågor om att skriva poesi, och ger en skrivutmaning till lyssnarna. Länken tar dig vidare till mer information.

Jag och Irene blir jätteglada om ni vill lyssna och sprida vidare Poetpodden i era kanaler.

Om du vill köpa Blessyrer från en lång väg hem kan du skicka mig ett meddelande i kontaktformuläret, så ordnar jag ett signerat ex för 140 kr plus eventuell frakt.

Chiharu Shiota: The Distance

I onsdags var jag med Göteborgs Konstförening och såg Chiharu Shiotas verk The Distance på Göteborgs Konstmuseum. Vi fick en jättefin introduktion och guidning av Elisabeth Lindstrand. The Distance visas där sepember ut. Och jag kan bara uppmana dig som är i Göteborg att se detta fantastiska verk.

Chiharu Shiota (f. 1972) i Japan, verksam i Berlin sedan 1996. The Distance är en installation av röda garntrådar som går kors och tvärs i en enorm sal och svarta stolar inlånade från vanliga hem. När jag stod där i rummet under de låga trådarna upplevde jag en stark känsla av kroppslighet. Den röda färgen och det tunna garnet får mig att associera till blodkärl, sårbarhet och hur våra kroppar som människor fungerar likadant.

Den egna kroppen använde Shiota i sina tidiga verk, performanceverken Becoming Painting, där hon täckte sig själv med giftig, röd emaljfärg, som tog månader att slitas bort, och Try and Go Home, där hon rullade naken i en lergrop. Fotografier från dessa performanceverk fanns utställda på konstmuseet.

Installationen Where are we going?, med svarta och vita farkostliknande strukturer kryper nära oss uppifrån och utifrån. Som att vi är betraktare på bottnen och ser båtar passera på en upprörd sjö ovanför oss.

Konst på Tjörn

I slutet av semestern var vi och tittade på konst på Tjörn. Vi reste kommunalt (tåg och buss). Första dagen var vi på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, andra dagen på Pilane. På akvarellmuseet har jag varit fem gånger förut genom åren, men det var första besöket till Pilane. (Medan jag skriver detta börjar jag inom parentes sagt undra om det heter ”i Pilane” eller ”på Pilane”. Och det kan jag ju fundera på tills någon hjälper mig.)

Nordiska akvarellmuseet har för närvarande en utställning som heter Fusion (pågår september ut) där konstnärer som redan är representerade på museet har fått skapa nya verk på plats, och samspela i utrymmet. Samtliga medverkande konstnärer finns i länken, och inkluderar exvis ett rum med Lars Lerin. För min del hade utställningen kunnat vara mer konstrastrik och kanske även större – men det säger jag bara för att det stod att den fortsatte på övervåningen, och där var det mest plats för eget skapande.

Pilane var nästa stopp i vår konstrunda på Tjörn. Att ta sig dit med buss från Skärhamn går utmärkt och tar ungefär en halvtimme med ett byte, även om bussarna inte går så många gånger per dag. Från busshållplatsen är det 800 meter att gå till utställningen – och nu ser jag på deras hemsida att det heter ”i Pilane”. Tack för den upplysningen. Även Pilane håller öppet september ut. Tillbaka till Göteborg var det fyra olika busslinjer inblandade, men det fungerade alldeles utmärkt.

Jag som inte har bästa balansen blev lite trött av att gå runt i en hage, för det var det länge sedan jag gjorde. Men upplevelsen hade jag inte velat vara utan. För mig talade utställningen om civilisationer, historia, utveckling och medvetande. Vi kan rekommendera att ta sig dit ganska tidigt, för runt lunchtid började parkeringsplatserna ta slut. Ännu en anledning att ta bussen. Förutom miljöaspekten, och möjligheten till vila.

Bilder från Pilane: Pool av Tony Cragg. Holding On av Maria Miesenberger. Earth av Ida Koitila. Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason.

Längtan till tyst retreat

Förra hösten var jag på tyst retreat med Vasa och Johanneberg församling i Göteborgs skärgård. I våras var jag åter på en tyst retreat, den här gången på Lilleskog stiftgård med Lerums församling och Ett andetag. Nu längtar jag efter att åka på en tyst retreat igen. Att få vara tyst tillsammans i en grupp är verkligen befriande och välgörande.

Möjligheten till en inrutad dag med böner, gudstjänster och meditation. Att sitta och läsa i tystnad några stycken tillsammans. Att bekräfta varandras närvaro utan att behöva samtala. Att få en chans att komma ikapp.

Kanske skulle jag kunna åstadkomma en tyst plats hemma. Och jag har inte långt att gå till tidebönerna i Vasakyrkan på vardagar. Kanske skulle jag kunna tillåta mig att bara läsa, leva i nuet, tyst och koncentrerat hemma också. Men det är lättare om man lämnar sin elektronik hemma och samlas några stycken för några gemensamma dagar.

Om ni har kännedom om någon tyst retreat, helst i trakten av Göteborg, som är på gång snart, så tipsa mig gärna i kommentarerna.