Uppdatering: antologi om dissociation

Nu är det dags för en uppdatering om antologin om dissociation. Min dikt Övergående ska vara med i antologin. Preliminärt utgivningsdatum är den 15 maj 2019. Läs mer om projektet på regnlund.se. Där kan du också hitta info om att medverka i nästa års antologi.

I veckan fick jag se korrektur på mitt bidrag. Det kändes roligt och viktigt att få se det. Tack så mycket Linnéa Regnlund!

Jag är glad över att kunna medverka och sprida kunskap om ett område som är mindre känt. Jag tycker att det generellt är viktigt att ge ut texter om sjukdom. Särskilt om ett mindre känt sjukdomstillstånd som dissociation som få pratar om. Här kan du läsa mer på Wikipedia.

Jag återkommer senare om var och hur du kan köpa boken.

Läs gärna mer om antologiprojektet på Facebook och Instagram.

https://www.facebook.com/antologiprojektet/

https://instagram.com/antologiprojektet?utm_source=ig_profile_share&igshid=aqpz2qumc3e0

Bild från antologiprojektet, regnlund.se.

Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen

Sista helgen för utställningen Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen. Äntligen släpade vi oss till Göteborgs Konstmuseum. Om ni har möjlighet att gå dit imorgon och se utställningen på dess sista dag, söndag 17 mars 2019, så vill jag varmt rekommendera den. Här kan ni läsa mer om utställningen.

Verken på bilderna är av Josef Mehoffer, Edward Okun och Stanislaw Wyspianski. Det är första gången som en utställning med polsk konst från sekelskiftet 1900 visas i Sverige.

Liksom de svenska konstnärerna vid samma tid åkte de polska runt i Europa för utbildning och utbyte. Göteborgs konstmuseum skriver att utställningen på det viset kompletterar deras egna samlingar med nordisk konst.

Utställningen innehåller 65 tavlor och många uttryck, från självlysande till mystiska. Jag är glad att jag såg utställningen Mloda Polska och rekommenderar ett besök imorgon för den som har tid.

Konsertbesök – Tomas Andersson Wij

Förra veckan gjorde jag en kraftansträngning och gick på konsert på Göteborgs konserthus, trots trötthet och stukad fot. Konserten var med Tomas Andersson Wij. Han sa under ett av sina långa mellansnack att Göteborgs konserthus är bästa konserthuset i landet, och det gillar vi i publiken.

Vid ett annat tillfälle berättar han att han nyligen firat 20-årsjubileum som artist, och när han får en stor applåd säger han att det är värt en applåd, ”så ute som det har varit att vara en kille med gitarr de senaste tjugo åren”.

Tomas Andersson Wijs texter går lätt att relatera till för mig som är född på 70-talet och uppvuxen i en medelstor stad i Sverige. De miljöer han målar upp i sina sånger kommer jag ihåg från min uppväxt och det är lätt att relatera till bilder av skolan och kompisarna.

Just nu har Tomas Andersson Wij en ny skiva ute. Den heter Splitter och innehåller material som skrivits tidigare. Dels sådant som skrivits till andra artister, dels sådant som inte passat in på tidigare skivor. Jag har lyssnat på den hemma, och den har en stillsam och vemodig ton. Flera av låtarna spelades också under konserten.

Sammantaget är jag väldigt glad att jag gick. Det var en helgjuten och ärlig kväll där Tomas Andersson Wij bjuder på sig själv och personliga, men allmängiltiga, historier. Jag tror att publikens uppskattning också gick fram. Bland det Tomas Andersson Wij berättar under kvällen är att han hade sin första konsert, och sin första publik i Göteborg.

Här är en länk till att se underbara Blues från Sverige på Youtube. Texten är så fantastiskt lågmält humoristisk och samtidigt vemodig, och målar en väldigt träffsäker bild av Sverige. Jag älskar rader som: ”Jenny limmar på webbdesignern/som var popstjärna 92”. Låten kommer från Stjärnorna i oss från 2004 och var ett av extranumren på konserten.

Ny skräckantologi – Folktro

Jag har fått det roliga beskedet att min novell Dödsdansen kom med i den kommande skräckantologin med tema Folktro från Miramir förlag. Jag är jätteglad och tacksam att mitt skrivande uppmärksammas och att Kristina Suomela Björklund på förlaget tycker om mitt skrivande.

Att skriva skräck är för mig nära granne med den svåra ångest jag lider av. Det tror jag också att många skräckförfattare skriver under på. Ett sätt att besvärja sina rädslor, att få ut dem ur sin kropp och ner på papper. Att ge sin fruktan en struktur.

Uppgiften i antologin var att ta en gestalt från folktro och skriva en berättelse i nutid. Berättelsen skulle innehålla skräck eller fantastik. Det var, tyckte jag, en jätterolig uppgift. Vad skulle troll, skogsrå eller Näcken göra idag? Visst sätter det igång tankarna!

I antologin medverkar också bland många andra min skrivlärare från Författarkurs.se, Jorun Moden och min kurskamrat från kurser, Camilla Brandt. Jag känner mig glad att få vara med i detta sammanhang, med så många starka berättare och inspirerande människor.

Jag ser fram emot att kunna berätta mer om när antologin kommer ut! Jag uppdaterar så snart jag vet något.

Bild: Miramir förlag

Intervju i Året Runt

Nu har jag en rolig nyhet att berätta! Jag är intervjuad i veckans nummer av Året Runt (nr 11, utkommer 7 mars 2019). Det är en jättefin intervju med fina bilder av mig i Vasakyrkan och Vasaparken, Göteborg.

Jag berättar om livet med psykisk ohälsa och hur livet förändrades av min hjärnblödning. Samma ämne alltså som min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som också nämns i artikeln. Rubriken är ”När Cathrin vågade berätta vände allt”. Jag berättar också hur värdefullt det är för mig att ha funnit ett sammanhang i kyrkan.

Texten är skriven av Mathias Pernheim och bilderna är tagna av Magnus Gotander. Jag tycker att artikeln är välskriven och rekommenderar den till läsning.

Bild: Magnus Gotander, Året Runt

Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.

Min modiga vän

Jag vill lägga ut en länk till SvD:s artikelserie om mammor med ätstörningar, där min modiga vän AnnaMaria berättar sin historia. Rekommenderad läsning, även om du själv inte lider av ätstörning eller depression.

AnnaMaria berättar om hur hon, efter en lång och jobbig resa med depression och ätstörning ända sedan barndomen, blev mamma mot alla odds men sedan insjuknade igen efter att ha fått missfall.

Jag tycker att AnnaMaria är oerhört modig som berättar så här öppet om sina svårigheter.

Förutom AnnaMaria är det sju mammor till som berättar om sitt liv i artikelserien.

https://www.svd.se/hetsat-i-koket-medan-min-son-skrek-i-spjalsangen